Ansvarsfull renovering av hus från 1777

Arkitekterna Morten Sonnenborg och Helle Harder bor i Porcelænshaven i Frederiksberg, men letade efter ett mindre fritidshus i Faaborg, där Helle växte upp. På Hospitaltræde – en smal och charmig kullerstensgata – låg det anskrämliga lilla huset. Knallblått och endast 2,5 meter brett, men med den vackraste utsikt över klostrets gamla kyrka och den uråldriga, skyddade eken. Och det väckte något hos arkitekten.

Det smala huset byggdes ursprungligen 1777, men byggdes om så många gånger att det inte fanns någon själ kvar. Först 1925, då det ursprungliga korsvirkeshuset murades över och den vackra korsvirkesbyggnaden försvann. Sedan 1958, när den sydfynske målaren Axel Kyed lade till en övervåning i typisk 50-talsstil, och slutligen 1986, då en mellangång i 80-talsstil byggdes med ett stort överhäng till gårdshuset, som inreddes som badrum. 

Huset har renoverats utifrån en princip om estetisk hållbarhet och en vision om att återanvända kvalitetsmaterial i så hög grad som möjligt.

”Huset hade med åren blivit en ful ankunge, och vår uppgift har varit att föra in enkelhet, lugn och en genomtänkt rumsplanering i det smala huset för att skapa ett hem med fokus på det taktila och en hemtrevlig minimalism”, berättar Morten Sonnenborg.

Tegelväggen bakom trappan hade dolts bakom gamla gipsskivor, men har återfått sin värdighet igen. Den hjälper till att berätta husets historia, eftersom de gamla lerbrända stenarna har varvats med stulna gula tegelstenar från klostret, som låg 50 meter från huset när det byggdes 1777. Takkonstruktionen från 1777 och 1958 har frilagts och berättar historier från varsin tid. Bakom den gamla kökssoffan i köket syns grannens intilliggande korsvirkeshus, medan väggen på loftet utgör ytterväggen i Faaborgs gamla synagoga.

Renoveringen tog tre år, vilket innebar att det fanns tid att hitta återvunnet material av rätt slag. Begagnade kolbrända lertegelstenar har ersatt eternitplattorna på taket, trappan till loftet är från 1921 och kommer från en gård på Djursland, dörrhandtaget i mässing fanns ursprungligen i Nørre Broby kyrka och matbordet är tillverkat av golvet från en gammal gymnastiksal.

Gången till gårdshuset var rutten och behövde återuppbyggas med takfönster och vikdörrar ut till den lilla innergården på 5 kvadratmeter. Gårdsytan var tidigare en trist syn, med terrassbrädor och soptunnor. Numera är den en liten grön oas med återbrukade, gula golvtegelstenar som blev över när Helligåndskirken i Faaborg renoverades.

Köket är också återvunnet. Morten och Helle letade länge efter ett svart uno form-kök, eftersom köket skulle matcha den svarta trappan och den ursprungliga svarta dörren ut till entrén. Djupet var också viktigt, eftersom köket behövde passa in i nischen, där väggen är 14 cm sned från ena sidan av rummet till den andra!

Köket hittade de hos en familj i Køge, där det användes som en skänk med väggskåp och bänkskåp med lådor. Helles familj hade tidigare ett sågverk i Nørre Broby,

och sockeln är gjord av trä därifrån, medan en del av bänkskivan är den ursprungliga Corian-bänkskivan och resten är gjord av återvunnet tegel, vilket skapar en rustik kontrast till det vackra, svarta ekträet.

Den gamla diskhon i keramik hittade paret på DBA, och ”Mini kanon”-lamporna, designade av Asger Bay Christiansen, har Morten haft liggande i flera år. De kommer från en ombyggnad av en bank, där de inte längre passade in i stilen. 

Ända sedan Morten köpte sitt första uno form-kök – den ikoniska Classic-designen – har han haft en förkärlek för uno forms hantverkskök. I synnerhet det ursprungliga kubiska formatet i 60x60x60 cm och de klassiska lamellerna har alltid fascinerat arkitekten.

Och på frågan om varför han valde ett begagnat kök svarar han utan att tveka: Det är redan byggt och det är i en kvalitet som kan hålla för evigt. Det vet jag av erfarenhet från mina tre tidigare uno form-kök.